Susanna

Kom hem för en timma sen. Usch! Dt här kommer vara den tråkigaste dagen som jag någonsin kommer vara med om. Maski är på bal, så han kommer inte logga in på msn. Bellan skulle typ plugga (?), så hon kommer inte heller logga in på msn. Sadas internet funkar inte, så hon kommer också dissa genom att inte logga in. Jag kommer sitta själv på msn som nåt jävla monster. Usch!
Ååh, saknar verkligen Maski. Jag vill tillbaka till påsklovet. Jag vill tillbaka till honom. Vi kunde bara gå runt och prata jätte mycket. Om allting. Och shises.. När jag berättade någonting för honom, så kändes dt verkligen som att han lyssnade och förstod. Den känslan.. Ååh, jag vill uppleva den igen. Och varenda gång vi kramades.. Han gav så sjukt mjuka kramar. Jag lovar, man smälter. Och så när han och jag stod dära vid dagiset.. Vi såg rätt in i varandras ögon. Jag lovar, han har dom finaste ögon jag någonsin sett. Alldeles klarblåa. Dt var nästan som att se havet spegla sig i dom ögonen. Och hans humor.. Shit, den slår ju fan allas. Haha! Varenda gång vi hörde en smällare smälla, sa han: Pang tjoff! Och jag skrattade.. Big time! :) Ååh.. Jag kommer aldrig att glömma dom dagarna. Jag har nog aldrig varit mer lycklig än jag var då. Dt var värsta lyckoruset. Shises.. Jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN saknar den pojken alltså. Han verkligen betyder så otroligt SUPER DUPER mycket för mig. Jag lovar att ingen kommer någonsin betyda så mkt som han gör för mig. Och jag överdriver inte. Han har verkligen hjälpt mig mer än någon annan. Att han finns, är betydelsefullt. Allt han gör, är betydelsefullt. Dt ända jag hatar, är att han bor så otrolgit långt bort. Avesta (ligger i Dalarna). Jag hatar avståndet. Men jag kommer aldrig glömma vad han en gång sa till mig: ''Om dt är nåt, så vet du att jag bara finns 2timmar borta med tåg.'' Jag tänker på dom orden hela tiden. Och ibland vill jag bara rymma iväg och liksom.. Bara rymma upp till honom. För jag vill verkligen känna hans närhet. Hela tiden. Jag verkligen saknar honom, och jag tror att jag har gjort dt klart för varenda en. Maski, jag älskar dig! Mest, föralltid!
Asso.. Nu ska jag berätta nåt helt vrickat. Efter att Erik och jag kommit hem så kommer Jocke hem till oss. Erik och han går in i köket. Snart går jag ner för att hämta telefonen och ringa pappa, när jag ser Jocke sitta på våran kökssoffa. Med ÄRTOR uppstoppade i näsborrarna. Alltså hallå! Vadå sjukt ?! Ärtor i näsan.. Helt vrickat, om ni frågar mig.
Idag gick jag och Sada hem till mig för att äta. Vi gick ut igenom dörren från A-huset och sen upp i skogen. När vi går där så hör jag Didis röst ropa: ''SUSSU!''  Jag vänder mig om för att kolla vad har ville, och han ba: ''Sussu, ditt emo!'' Jag ba: ''Men håll käften, Didi!''  Han sa dt med ett flin på läpparna, så han verkade inte mena dt. Men ändå. Haha. Jag frågade honom nyss på msn om han verkligen tycker att jag ser ut som ett emo, men dt tyckte han inte. Och dt är väl tur dt, för jag är inget emo. Kan slänga upp två bilder. En från då, och en från nu.
 <-- Då  Nu -->

Såja, bevisat. Jag är inget emo, och jag tycker inte heller att jag vart något. :D

Men nu orkar inte jag skriva mer, ska prata med Petra på msn. ;D Hon har föresten en blogg:
www.peppezoger.blogg.se  Spana in den, den är het. ;D

- Sussu. <3