Måndag - Lillebror !
Hallå !
Dt var länge sedan jag bloggade, eller hur? Nej, faktiskt så vet jag inte varför jag tänker skriva ännu ett inlägg. Har inget vettigt att skriva och dt var ju inte så länge sedan som jag skrev. Men ni får helt enkelt stå ut med detta nu ikväll.
En person jag värderar högt här i livet är min lillebror. Min lillebror ! Tro dt eller ej, men han är faktiskt den nästan bästa människa jag känner. Han kan vara en riktigt pain in the ass (oftast är han dt), men han har faktiskt sina stunder. Och jag har mina stunder hela tiden, ialla fall när dt kommer till honom. Jag säger nästan aldrig nej, fast att dt kan verka som dt. När hans kompisar är i närheten blir jag nästan svartsjuk. Dom har ju en sån bra kontakt med min bror, medans jag inte har dt. Jag blir arg och fräser åt Erik, fast att jag bara vill lära känna honom på riktigt.
Dt jag är rädd för, är att han skäms över mig. Jag vet inte varför. Varför är han inte stolt över mig? Jag har gjort så sjukt mycket för honom. Här för någon vecka sedan gjorde jag till och med en skoluppgift åt honom, allt för att han inte skulle få IG i svenska. Jag satt uppe hela natten (bokstavligen) för att läsa boken 'Sandra slash Ida' och sedan skriva en låååång bokredovisning åt honom. Jag la mig klockan 05:30 på en Måndags morgon och gick till skolan samma dag klockan 08:00. Allt för honom ! Dt är jämt så. Jag backar jämt upp honom när dt kommer till konflikter mellan han, mamma och pappa. Jag fixar jämt en massa grejer till honom, lånar honom jämt pengar. Jag gör allt man inte ska göra. Jag vet inte ens varför. 'Sluta nu Susanna. Du behöver inte' är något som upprepas i mitt huvud, men som ändå alltid suddas ut av mig själv. Fy fy .. Men jag bryr mig så pass mycket om Erik, att jag bokstavligen gör allt för honom. Ändå är han inte stolt över mig. Dt är nästan så att man skäms.
Dt var länge sedan jag bloggade, eller hur? Nej, faktiskt så vet jag inte varför jag tänker skriva ännu ett inlägg. Har inget vettigt att skriva och dt var ju inte så länge sedan som jag skrev. Men ni får helt enkelt stå ut med detta nu ikväll.
En person jag värderar högt här i livet är min lillebror. Min lillebror ! Tro dt eller ej, men han är faktiskt den nästan bästa människa jag känner. Han kan vara en riktigt pain in the ass (oftast är han dt), men han har faktiskt sina stunder. Och jag har mina stunder hela tiden, ialla fall när dt kommer till honom. Jag säger nästan aldrig nej, fast att dt kan verka som dt. När hans kompisar är i närheten blir jag nästan svartsjuk. Dom har ju en sån bra kontakt med min bror, medans jag inte har dt. Jag blir arg och fräser åt Erik, fast att jag bara vill lära känna honom på riktigt.
Dt jag är rädd för, är att han skäms över mig. Jag vet inte varför. Varför är han inte stolt över mig? Jag har gjort så sjukt mycket för honom. Här för någon vecka sedan gjorde jag till och med en skoluppgift åt honom, allt för att han inte skulle få IG i svenska. Jag satt uppe hela natten (bokstavligen) för att läsa boken 'Sandra slash Ida' och sedan skriva en låååång bokredovisning åt honom. Jag la mig klockan 05:30 på en Måndags morgon och gick till skolan samma dag klockan 08:00. Allt för honom ! Dt är jämt så. Jag backar jämt upp honom när dt kommer till konflikter mellan han, mamma och pappa. Jag fixar jämt en massa grejer till honom, lånar honom jämt pengar. Jag gör allt man inte ska göra. Jag vet inte ens varför. 'Sluta nu Susanna. Du behöver inte' är något som upprepas i mitt huvud, men som ändå alltid suddas ut av mig själv. Fy fy .. Men jag bryr mig så pass mycket om Erik, att jag bokstavligen gör allt för honom. Ändå är han inte stolt över mig. Dt är nästan så att man skäms.
Sötnosar som skrivit sin åsikt
Postat av: lol
alltså. får du o erik röka/dricka för era föräldrar? helt sjukt
